Carpe Diem

Moi.

nu börjar en spräckad helg .

Devin och Theo har åkt på en förbannad förkylning men jag har bestämt mig för att inte bli sjuk denna gång för det orkar jag inte efter alla resor till sjukhuset för min del och jag är fortfarande inte helt bra än, skulle ta ca 6 veckor men kör mycket healing och försöker undvika smärtstillande jag fick av läkaren och det har varit en förvånadsbra effekt.

 

Vid lämning igår vart både Theo och Devin super ledsna och nästan ångestfyllda och krängde fast runt halsen som var omöjlig att lossa vilket jag inte heller ville, Devin på sin pappa och Theo på mig, jag får till mig deras känslor så djupt så mitt hjärta gråter varje gång det blir så, det gör ont i hela min själ , inte så konstigt då jag är naturligt empath och suger åt mig allas känslor bra som dåliga vart jag än är men med tiden har jag lärt mig solla bort det för det mesta men när det gäller mina barn som är en del av sig själv sitter det så hårt så det verkligen nuddar min själ och det är så jobbigt alltid när barnen blir sådär , jag vill bara hålla om dom och finnas där känslomässigt tills allt är bra igen.

vissa ser det som daltande och man ska inte göra så, men ärligt talat det är bara en mall , norm för hur man ska göra, jag låter inte mina barn skrika sig hesa, barn skriker av en anledning , dom vill någonting , dom känner någonting, det är upp till mig att ta reda på och lösa problemet och vägleda, tänk er själva att sitta och skrika och gråta om man är ett barn utan att få gehör eller känslomässig tillgänglighet vem som helst med ett hjärta skulle få panik tillslut.

att stressa fram ett hejdå är inte heller till barnets bästa för barn är naturligt empater känner av, kortisolet höjs markant, låt barnet få lugn och få tid säger jag alltid men sällan någon som arbetar lyssnar, men när det gäller mina barn SKA DOM LYSSNA !

En försökte ta Devin ur famnen men det han gjorde i protest då var att börja slå personen och försöka få fram det han känner det han vill för att bli lyssnad på.

han är aldrig en sån som slåss, han har haft problem med andra ouppfostrade barn som mobbat han vilket jag reagerar starkt på men även där ingen där nere lyssnar.

jag blir så frustrerad och eftersom bägaren lätt rinner över i såna här lägen så måste jag stanna upp och ta djupa andetag även meditation när jag får möjlighet för att den där känslan man får när man blir sådär arg skapar bara negativitet som bara skapar problem, jag är ute efter att sätta min och familjens tillvaro i positivitet och kunna vända om känslor, det finns även mediation man kan göra tillsammans med barn som är positivt för barn!

Jag försöker stärka Devin och finnas till för honom i dessa lägen, vi måste stoppa dom och säkra våra barns framtid, ta din fiende i hand , jag förlåter dig om du förlåter mig. dom behöver lika mycket kärlek som våra barn. hur kan vi människor skada varandra varje dag,

 

gick upp ganska tidigt imorse för att ta mig ner till sjukhuset och sätta på EKG som jag ska ha hemma i 24 timmar , kände att det var lika bra att kolla sånt också i samma veva, känner mig som en robot med massa kablar fastklistrat ,

inväntar Destinys Gudfar, min mans bror från en annan mor :) planen är att vi ska hjälpa min mans pappa och flytta imorgon också. blir trevligt sällskap , positiv stämning alltid! :)